nettlehill

"Min utveckling inom ridningen, från att jag var helt grön till nu?"

Jag har ridit i 9 år nu, började som de flesta andra, på knatteridningen, första gången var på Lemon'n'Lime på Bollebygds Ridklubb, det var han sen som jag lärde mig att hoppa på. Jag älskade och älskar ridningen och tog in allt med stora tuggor, graderade mig inom ridskolemärkena och när jag var typ 9-10 år tog jag märke lll, sjukt stolt var jag <3 Jag fick rida med alla de äldre tjejerna, och jag var väldigt blyg, men jag red på. Första hästen jag galopperade på var Gabriell, det gick så snabbt att jag flög av, skrattar åt det fortfarande x)
Jag red i grupp, fick mer kunskap men det stora genombrottet kom när jag skaffade häst! Först Fargo, den här lilla djävulska shettisen som är så underbar, han förberedde mig inför det största genombrottet, Nässlehults Spice Girl! Efter det där första året, då det mesta var att rida runt och hoppas på att få stanna, så började jag förstå mer ridning, tack vare Victoria, min dressyrlärare och livscoach(jämte mamma) som har varit envis och tålmodig nog att lotsa mig fram till där jag är idag. De senaste åren har jag fått massor av kunskap! Allting har gått så fort! Inom hoppningen red jag för den underbara Åse Hellsten, som jag först red för med Maria typ bara två år efter att jag fått Spice. När hon flyttade till Kina började jag rida för Ulf Liljedorff, och han är ett superkomplement till min övriga ridning med mer inriktning tävlingar, and I love it!
Efter att jag bytt hovslagare fick jag träffa Monika Andersson, och genom henne har jag fått finslipa alla mina kunskaper jag fått från Victoria, och insett att detta är den ridning jag alltid ska följa och få inspiration från!
En helt galen uveckling har skett med mig som ryttare, jag kan analysera min ridning, läsa av hästen, och jag har massor mer att lära mig! Jag ser verkligen fram emot framtiden! hehe Genom henne har jag också fått chansen att rida för en av de tre bästa världsdomarna i dressyr, Eric Lette, och det gick bra.

Vad var det med hästarna som fick mig att börja rida?

Det hela började med min tvillingbror faktiskt, han ville bli riddare, så såklart att han skulle få bli riddare! Men han fastnade aldrig för hästarna, som jag dock gjorde =) Jag tror det var för deras utstrålning, och för att det kändes som om de aldrig ljög för mig, vilket de aldrig gör <3 Jag kände mig duktig när jag höll på med hästar, och den känslan var berusande.

Vad är mina mål för mig och Spice, nu och framåt?

Mina mål nu är att få upp henne i toppform igen, och komma ut på tävlingar, och leva livet =D
Ett mål är att i höst kvala till GP-ponnyfinalen, alltså behöver jag rutin på 90 cm, no problemas!
Jag har insett mer och mer att jag börjar bli gammal (hehe) och jag kan bara rida ponny i tre år till =( Min längd är inga problem, är 1,61 m och har slutat växa (a) Så jag har inte så stora mål med min spice, skulle vara coolt att tävla mer regionalt i båda grenarna när jag är 18-19 år! Men kommer aldrig sälja Spice, hur tufft det än kommer bli, mitt hjärta kommer aldrig klara av förlusten av henne. (a) Så det är uteslutet punkt slut! Och mina mål är såklart att alltid vara lyckliga tillsammans! <3

Vad har jag för mål med min ridning överlag?

Jag vill lära mig så mycket jag bara kan! Jag har drömmar, stora drömmar, och jag tänker nå de drömmarna, och vägen dit är både brant, stenig och gropig, men dit ska jag!
Jag tycker jag har rätt bra grunder inom ridningen numera, och framförallt har jag koll på mitt huvud, vilket har varit det största problemet för mig, och för alla är nog huvudet det största problemet!!! Jag kan kontrollera mina känslor och tankar på ett sätt jag inte kunde förut =)

Varför vi fastnade för just Spice?

Haha det är en lång historia. =) Pappa och Anna-Lena, Spices förra ägare och uppfödare, jobbade på samma jobb, och på något sätt fick Anna-Lena veta att pappa hade en dotter som var väldigt intresserad av hästar, och som bodde i Bollebygd, som hon själv, tyckte hon att vi skulle komma och rida, och det gjorde vi! Omg Spice var drömhästen!!! Brun, fin bläs, stora vackra ögon, snäll att rida, men av någon anledning gick inte familjen vidare med henne... Några månader senare, hade mamma och pappa sagt att jag skulle få medryttarhäst! Åkte och red Spice igen, lika underbar som förra gången <3 Jag fick åka och testa en annan New Forest också, Ametist. Hon var 22 år och svettfux, och henne valde mina föräldrar, tyvärr blev hon halt med en gång, och hon avled efter 2 månader, hon gjorde mycket, lilla Ametist. Efter det skaffade vi Fargo, som förberedde för Spice. När jag provred henne var hon lite annorlunda, rusade som en galning när jag galopperade. Var sur som citron. Men innanför den där sura fasaden såg man ändå ett vackert hjärta, det tog ett tag för oss båda att lita på varandra. Men hon hade alltid varit drömponnyn, och mitt hjärta smälte för henne, även om jag var lite rädd också.

Tar de andra frågorna i ett annat inlägg, jäklar vad långt det här blev!!! Hoppas ni har tid att läsa, och hoppas att du Victoria har fått de svaren du frågat efter =)

Hajdåå =)